Bara en tanke som slagit mig ett par gånger. (syster yster "påminde mig" om detta för ett par dagar sedan, när hon varit på en speciell intervju, och fått samma fråga)
Om jag har flera fäder, eller om jag har en pappa till barnen, säger det någonting viktigt om mig? Ställs frågan efter en tids kontakt, så är det inget jag funderar över. Själv skulle jag ställt den, nyfiken som jag är.
Ställs frågan i samband med en t ex anställningsintervju så känns det lite konstigt måste jag ju säga. Det kanske är ren nyfikenhet, men det känns ju som tillfället att fråga om det, är illa valt. Detta har hänt mig vid flera tillfällen de senaste åren. En arbetsgivare frågade t o m om ev. preventivmedel (nej, det är inget dåligt skämt, utan alldeles sant, fast det är några år sedan) Han ville väl gardera sig om att jag som ev. anställd inte skulle behöva ta ut föräldraledighet. Jag kan förstå det, men det kanske går att uttrycka sig på ett lite annat sätt.
Frågan om fader eller fäder till de söta döttrarna, fick jag senast för 1½ månad sedan, av en främmande person som skulle gör en slags bedömning av mig.
Ibland tycker jag mycket är konstigt. Eller är det jag som är konstig?
(nu är det bäst att understryka att jag absolut inte blir störd av denna fråga, så länge den inte ställs vid första mötet av en person)
/
Gunilla (ja...jag städar fortfarande....)
2 kommentarer:
Det är en mycket olämplig fråga i en anställningssituation. I en annan bedömningssituation kanske det inte är lika stötande, men det beror ju på situationen...
Men vid en jobbintervju skulle jag nog faktiskt svara "Nu får du ursäkta mig, men varför ställer du den frågan!" Och att fråga om preventivmedel är faktiskt direkt olagligt.
Man sitter där med mössan i handen och hoppas på ett jobb. Man vill inte göra sig omöjlig, så man svarar snällt. Men egentligen är det integritetskränkande.
Grrr!
/Maia
Det är mycket här i världen som är konstigt, tycker jag. Mycket! Det är massor som övergår mitt förstånd och jag blir lite irriterad över en kort stund - sen lämnar jag tanken på det och skiter i det. Bestämmer mej snabbt för att det inte är JAG som är märklig i alla fall. Därför säger jag till dej:
Det är inte du - det är världen!
Se upp med märkliga saker för de kan irritera...släng bort tankarna på det och tänk på nåt KUL istället. Då blir världen lite bättre! Kram pårej
Skicka en kommentar