Jobbat en del förra veckan. Förkylning i faggorna. Hostat, hostat och hostat. Tack farbror doktorn för Cocillana etyfin. Hela familjen är tacksam för denna medicin (eftersom jag hostat så B och J blivit störda) Annars så har jag dejtat symaskinen, stansat smycken, städat (ja, du läser rätt) delar av hobbyrummet, gosat med Nova, Torp-shoppat en liten stund med Sandra, jobbat, gosat med Nova igen, städat, tvättat, lagat mat, handlat och funderat över livet. Det här är mitt liv. Andas in och andas ut. Livet.
Härnäst fyller sötaste dottern C, 21 år. Hon har önskat sig potatisgratäng, kött och fetaost till middag. Jag ser till att fixa det.
Ibland känns det lite jobbigt, ledsamt, att ha tre döttrar utspridda. Och den fjärde till 50%. De har sitt eget liv, sitt eget boende och sina egna behov. På ett litet hörn, så faller man bort som mamma. Men, hehe, de kommer tillbaka, vad tiden lider. (Hoppas jag, jag är mer bunden till mina barn än vad de är till mig)
Tankarna på min egen betydelse, far dagligen genom mitt huvud, 30 ggr/dag minst. Jag tror att jag har svaret på allt, men det är ju det där med att acceptera, släppa taget och se möjligheter. Självömkan o buhuhuhu, kan ligga nära till hands ;) Jag har en väldig tur som har en förstående och vänlig make som står ut med mig :)
Blir jag för bedrövlig så kan han alltid skicka upp mig till hobbyrummet och ge mig hans kreditkort....(obs! Skämt!)
Älskade S, M, C och J. Ni blir aldrig av med mig och mitt tjat. Sorry, men det bara är så.
/
Gunilla - rusig av vårsolen!
2 kommentarer:
Åh min Mami, inte vill jag bli av med dej ändå, så tjata gärna på! :D <3
Jag vill aldrig bli av med ditt tjat eller dej! Du är bäst mamma!! <3
Skicka en kommentar