torsdag 18 februari 2010

Hej, jag heter Mino



Min storebror och jag är inte riktigt överens. Inte alls överens förresten. Vi brukar titta på varann väldigt intensivt, stämningen är väl inte på topp då kan man nog säga. Matte säger/påstår att det tjoas o gormas o skriks på nätterna när vi är utomhus. Ja, jag tycker hon överdriver.... Hon brukar öppna deras sovrumsfönster och skrika "sluta fjanta er". Vaddå...fjanta?? Nänä, tsss...jag tar inte vad för skit som helst. Jag har väl också rätt att säga ifrån?
Jag är oftast snäll mot Morris, jag smyger undan och låtsas som om jag inte finns. Det funkar ibland.

Jag är tre år, fångar möss på löpande band, kissar inte inne (ja, bara om kisslådan finns på plats och det är schweinkallt o massor med snö ute) Jag jamar när jag vill ut, rullar runt på golvet, busar lite och tycker det är underbart att bli borstad. Jag är långhårig och har gröna ögon. Jag fäller inte en massa lösa pälshår, det blir lite tussar bara. Matte säger att jag är det vackraste i världen. (mmm.....det är jag) Mina tassar är nåt i hästeväg. Matte säger (det var då väldigt vad hon säger en massa, hon är lite svag för mig...hehe...) att mina tassar är så charmigt gosiga. Sen är jag snäll. Jag är en väldigt snäll katt. För snäll kanske i en dels ögon, men jag tycker att man ska vara snäll. Ja, sån är jag. (pssst...jag gillar mat och kattmynta.)
Men, jag vill flytta hemifrån. Får jag bo hos dig?
(fler vackra bilder finns att maila. Kolla in min fina tassföring förresten.)

Kurriga hälsningar
Mino
(egentligen heter jag Minor eftersom den elaka storebrodern heter Morris. Ja, ni vet, Morris Minor (det är en bil) Matte o Husse tyckte de var jätteroliga när det kom på det namnet. Fast, det är inte så många som orkar säga r:et, så det blir Mino. Helt okej för mig.)
(ja, just det, man kan ju tycka att Morris ska flytta. Eller hur? Men, det gafflas här hemma om att "han har ju bott här sen uuuuurminnestider (lögn), han föddes här, han är ju sååååå tillgiven (han placerar sin tjocka kropp i knät på husinvånarna, spinner o trampar med sina kolosser till tassar och till på köpet, så tittar han dom djuuuupt in i ögonen. Tro pelle det att han stannar kvar. En annan är ju självständig. )

Ps. Det fantastiskt fina fotografiet på mig, har Sandra tagit.

5 kommentarer:

Linda sa...

Så tjusig.. hit skulle Mino gärna få flytta. Om jag inte vore så allergisk.. det är min dröm att kunna ha katt...

Eva sa...

Åh, sorgligt, måste lille (store) Mino flytta från er. Måste kännas jobbigt. Han hade gärna fått bo hos oss om vi inte hade haft *host* fem katter redan. Hoppas han hittar ett nytt trevligt hem.

Hej igen förresten, long time, no c

Anonym sa...

Vilket roligt "bli-av-med-katt-brev"
Hade vi bott på landet så hade jag viljat ha honom...fast han hade nog blivit ihjälskrämd här...en katt måste födas i detta hus för att överleva vissa huliganer..söta huliganer
lillasyster

Sandra sa...

Sötaste katt-söker-nytt-hem-brev någonsin!! Va duktig du är mamma.
Jag önskar jag och R kunde tagit honom, men känns inte som det är läge med tanke på att vi har en bebis på g, och sen eftersom vi bor så nära vägen (där folk kör som galningar).
Kommer sakna honom! :( Men hoppas han kommer till ett riktigt bra nytt hem!

Kram

Victoria sa...

Vackre lille Prins...så tjusig han är! Vilka färger och vilken härlig päls.
Du finner säkert ett bra hem åt honom (vi har ju tre redan så här blir en smula trångt)
Hur var det nu..är han halvbror med Maya?

Kram igen