fredag 28 september 2007

Tillbaka efter ett uppehåll + hyllning till muminmammor

Jag har inte ett speciellt spännande liv, så det finns inte så mycket att säga om vad som hänt dessa tre veckor jag varit väck. Jag har fått ett jobb (på timmar än så länge), demat på Panduro och tja...scrappat lite på mitt Kefaloniaalbum. Orkar inte scanna allt, det kommer sen. Sen har jag läst så många böcker så ögonen snart ploppar ur skallen på mig.

Senaste två månaderna har jag funderat en del på det här med att vara lyckad eller vara mindre lyckad. Eller att helt enkelt vara misslyckad, som kanske vissa skulle tycka. Antagligen är det ju så att den som dömer mig själv hårdast, är just..jag. . Varför har jag nu tänkt på detta? Jo, anledningen är att jag fått lite kontakt med gamla vänner, gamla skolkompisar och och annat gammalt "löst folk" *s*. Är det inte så att man gärna vill vara lyckad efter alla dessa år? Det är ju inte så kul o berätta om arbetslöshet, sjukskrivningar, skilsmässa och diverse annat.

Det senaste är ju nu då Facebook, som visar sig vara väldigt kul. De flesta jag hittat är gamla klasskompisar till ungarna och det är hemskans kul o se hur de vuxit. F d skruttungar jag kommer ihåg, till vuxna människor! Helt otroligt att de blivit så gamla. Det måste ju bara vara jag som inte.. ehhh...blivit äldre. Eller??

På Facebook hittade jag en vän jag inte träffat sen 1995 tror jag. Jag blev gråtfärdig när jag såg att hon var där. I msn (som jag tiggde till mig) beskrev hon vid nåt tillfälle nåt liknande "två själar o en tanke" och det kändes verkligen så. M...du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. En människa som verkligen är som muminmamman, inte bara i det här quizet (Jag försökte för övrigt att göra testet. Det sprack på om jag var "slem" eller inte. På svenska hoppas jag att jag inte är det...Antar att det betyder nåt helt annat på danska)
Maken till vän har jag aldrig haft och nu VET jag att du rodnar och säger asch.....Men så är det och du vet vad jag pratar om. Det finns ingen som funnits där för mig, på det sättet som du funnits. Eller vad det heter:)

Ytlighet är inte något för mig. Jag klarar inte av det. Inte sagt att jag bara är djup och allvarlig, det vet ju ni som känner mig. Men, jag fixar inte att låtsas som att allt är bra hela tiden. För det vet ju alla människor att livet är ju inte sånt.
Att dela både sorg o glädje, tårar och skratt, det är något unikt. Får väl se ifall jag klarar av de nygamla kontakterna. Jag är jag, ni får ta mig för vad jag är. Jag kanske inte är så himla "lyckad" men jag är rätt snäll. (och lagar rätt god mat och bakar rätt goda bullar:))

M...känner du igen den här? Den hänger vid mitt skrivbord och jag tänker på dig varje gång jag ser den. Vilket betyder varje dag:)



"Vänner är som stjärnor.
Man kan inte alltid se dom, men dom finns alltid där"


Love/
Gunilla

5 kommentarer:

Kristin sa...

Hej Gunilla!
Visst är det roligt att träffa gamla vänner som alltid betytt mkt för en genom åren, men som man tappat kontakten med... önskar jag själv var lite bättre på att hålla kontakten med gamla vänner.

Facebook har jag ännu inte riktigt förstått mig på, jag har ett konto där men tycker att det mest verkar vara folk som vill visa hur mkt vänner de har =/ vem håller kontakten med 200 pers lixom?

Hoppas du får en bra helg och grattis till jobbet!
Kram, Kristin

Anonymous sa...

Nej, muminmamman rodnade inte, för tårarna trillade istället. I've missed you too, sweetpie! Vi hörs snart igen.
/m

Kada sa...

Misslyckad - mindre lyckad? Det är du INTE ALLS, vännen! Men jag vet hur det är, tankar som dem kommer smygande ibland och lyckas tränga sej in i nåt litet skrymsle som de sedan utvidgar...

Länge sen vi sågs; saknar dej! Men jag mår ju inte heller så jättebra nu...

STOR KRAM på dej! /Kada

Eva sa...

Facebook har jag hittat till också men inte direkt känt av att jag är mindre lyckad (vilket jag ju verklgien är) inte för att jag hittat så mycket folk heller, jag lyckas inte fatta hur man gör...

Enda sättet verkar vara att söka på de mailadresser man har i hotmail och de människorna har jag ju redan om än sporadisk kontakt med, det vore roligare att hitta gamla bekanta, hur gör man då?

För att söka på företag eller skola fungerar nog bara om man bor i USA...

Det är roligt att hitta gamla vänner. Jag hittade en förra året när jag började blogga, tråkigt nog försvann han igen. Så det var kanske bara jag som tyckte det var roligt.

Anonymous sa...

Du har fått jobb nu ser jag...
Heltid?
Nu när det börjar det dra ihop sig;)

Kram