Jag jobbade måndag, tisdag, onsdag och lördag (idag alltså). Däremellan har jag målat lite dörrar och sorterat mina Bazzill-papper. Hur många finns det!!!!?????? Underbara är de hur som helst.
Det är bestämt nu att jag ska börja jobba 50% och det känns okej. Två dagar i butiken, ett par dagar extra per månad och resten hemifrån. Perfekt lösning för mig. Jippí...jag tror jag fixar det här!
Denna veckan har jag förutom röjt o målat, scrappat följande:
En LO med gammelmormor Inga-Britt och Matilda.
Och, en LO med sambons dotter Mia och hennes man Patric. De var i Thailand när tsunamin kom och hamnade i mitt i vågen och att de lever, DET är ett under.
Texten på LO:n:
Vi träffades i Buda, Värmland den 26 december 2005. Årsdagen av tsunamin.
Vi är så tacksamma att ni lever. Aldrig kommer vi glömma ångesten och oron vi kände annandag jul 2004. Vi visste inte var ni befann er, om ni var skadade eller om ni kanske inte ens levde. Det var en lång o tung dag som mest tillbringades framför TV:n o nyhetssändningarna.
Väntan på nåt slags besked.
Efter 14 timmars oro, fick vi tillslut ett telefonsamtal från Mia som tillsammans med Patric, befann sig på ett sjukhus; "VI LEVER!!!!"
TACK GODE GUD!!!!
Det har varit en vandring sen dess. Jag beundrar ert mod, er styrka och er kärleksfulla
omtänksamhet.
All frid och lycka önskar vi er. Ni är bägge något alldeles speciellt.
/
Bruno och Gunilla
/
Gunilla som ska ha en (ganska) lugn vecka nästa vecka.
3 kommentarer:
Vilka fina LOs! :D
Jag måste hälsa från syster. Smyckena du gjorde, är hennes nya favoriter! Hon har dem nästan jämt - och hon säger att hon jämt får komplimanger för dem! :D
Så fina grejor du gör, och den sista LO,n är både fin och full av värme och så hjärtknipande. Sicket dygn ni måste haft och sicket under, de klarade sig.
Helt fantastiskt, det förstår jag att man känner tacksamhet.
kramis
Tack för att ni finns!
/mia & patric
Skicka en kommentar