fredag 30 april 2010

Min make

Jag har en stalker. Ett fan. En person som tycker jag är det mest fantastiska som vandrar på denna jord. Det är min man. Min lagvigde make Bruno. All heder till honom, eftersom jag inte alltid är den mest väna hustrun som finns. Men, jag lagar god mat. När jag väl orkar laga mat.

Igår så slog jag en liten pling till honom, när han var på jobbet (grejen är att jag plingar lite för ofta på dagarna, så jag tror att hans arbetskompisar börjar fundera. Dags att dra ner på samtalen tror jag)

"Heeeeeej älskling"
"Eh...heej..?"
"Hur mår du?"
"Eh..jo, jag mår..väl bra...?"
(i det här läget så börjar han misstänka, att jag vill något särskilt. Jag hör det på hans röst och lägger till lite mer honung o smör i min röst)
"Duuuu....."
"Jaaaaa...?"
"Jag har hittat ett sånt fiiiint och inte alls dyrt planteringsbord...!!!!!!!!"
"Ehhh...jaha...?
"Ja...på JULA! Det väger 8 kg, lite tungt för mig....(flirtar lite med min röst o utnyttjar min kvinnliga svaghet)
"Jag ordnar det"

Well, baby, jag visste väl att jag kunde lita på dig :)

Någon är svag för mig ♥♥♥

Hjärtan i cement (material från Panduro)





/




G

2 kommentarer:

Sandra sa...

Nää va söt han är gulliga Bruno-luno!
Jag är ett fan av dej med mamma :) Och Nova också..och mina kära systrar också skulle jag tro :D
PUSS!

LinisBus sa...

Bruno är allt bra han :) Blev jätte fint med den på altanen.
Ja, jag är också ett fan av min underbara mamma <3