Morris är underbart gosig katt. Han är väldigt tillgiven. Och väldigt feg. Eller rädd kanske är ett bättre ord. Han gillar inte brummande maskiner, dammsugare, fläktar, klampande fötter och höga röster. Sen gillar han inte sin lillebror heller så värst mycket. Han morrar o psykar o glor. Jag menar verkligen glor. Han kan sitta länge, länge o bara stirra på lillebrors-Mino.Vem ska bort? Mino eller Morris? Det känns ohållbart att ha bägge dessa hanar under samma tak (ja, de är kastrerade bägge två) Morris är född hos oss är otroligt tillgiven och kelig och vi älskar verkligen honom, men inte hans sätt mot Mino. Mino är vacker o behaglig, men rätt osocial. Vi har nog inte samma känsla för honom, som för Morris.
Vi behöver hitta ett nytt hem åt Mino, så han slipper gömma sig i mitt fototält på dagarna.
2 kommentarer:
Stackars Minor =/ Men vi måste ha kvar Morris, så är det bara!
Men kommer att sakna Minor =(
Ååh vad jobbigt när det inte fungerar med raringarna. Vi hade samma problem med två tikar när jag växte upp. Har hittat tillbaka till din blogg nu :) Jättekul att du läser min blogg, jag läser alla kommentarer men kommenterar dem aldrig. Kram Hanna
Skicka en kommentar