fredag 5 december 2008

Hjälper det att bli arg?

Jobbade måndagen, feber o sängliggande tisdagen och onsdagen. Hemmet förfaller. Piggare på torsdagen i ungefär en timme, sen kom huvudvärken med stort H på besök och tänkte tydligen inte ge sig iväg. Låg i soffan tills klockan 17 då jag släpade mig till jobbet fylld av diverse medicin och kaffe. Det gick bra i två timmar, då kom herr Panikångest på besök. Och det var längesen sist. (Den gången slutade det i ambulans till akuten och övernattning bland rara gamla damer på avd. 1)
Svetten rann, huvudet dunkade hysteriskt, benen skakade och tårarna lurade bakom ögonen. Rara L kommenterade att jag inte såg ut att må så bra och att hon tyckte jag skulle gå hem och då var det klippt. Inte så kul o stå o grina i en butik full med kunder. Så jag vimsade ut till bilen och åkte hem. Hemma så tjöt jag så huvudet dunkade ännu mer. Stackars Josse fattade inget, inte Bruno heller och absolut inte jag själv. Sen inträdde en natt jag inte vill vara med om igen. Jag satt upp och sov-slumrade i soffan större delen av natten, eftersom jag inte kunde ligga ner för då tryckte det på huvudet så jag höll på att krevera. Efter 24 timmar var anfallet över, för denna gången. Jag vill inte tänka på om och när nästa anfall dyker upp. Nu är det jag som skaffar en ny TNS-apparat. Den är även bra för slimning av kroppen och det behöver jag verkligen, så jag slår två flugor i en smäll när jag köper den. Har jag riktig tur kanske jag får lite lockigt hår också. Och energi.

Nu har jag iallafall varit på Torp och handlat. Jag hade inte precis något högt tempo, men lite fick jag avklarat. Nu har jag bestämt mig för att göra något jag aldrig gjort förut...tadaaammmm... Jag överger hemmets behov, vilka är stora och sätter mig vid sybordet. Jag ska klippa till Fabiola och sy ihop Josses tröja. Och så ska jag lyssna på Steven Curtis Chapman och fylla på lite tröst och hopp. (musik jag inte vill vara utan)

Baj baj...lägger in en bild på Fabiolas man Fabian lite senare.
/
Gunilla -

4 kommentarer:

Linda sa...

Nämen usch.. önskar dig verkligen att få må BRA över jul och nyår nu... otäckt med sånt ..

Helen sa...

Strunta i disk o tvätt, SY SY SY, det är mycket bättre..åh, jag hoppas verkligen att du mår bättre..vill krama dig.

Pikegirl sa...

Det är vidrigt när paniken kommer. För egen del kommer anfallen sällan men rätt som det är så PANG.

Hoppas du mår bättre nu. Ska titta runt lite på dina kreationer, hittade hit via Linda :)

Wildärtan sa...

Hello! Hittade dig på faith sisters... Steven Curtis Chapman var det alldeles för längesen jag lyssnade på *skämmes på mig*

Bless U!