Idag damp det ner ett försenat (dumma posten)Alla Hjärtans Dags kort. Jag blev så glad.
Vänner, det är nåt man ska vara rädd om. Och, vänner, det är nåt jag börjat våga anamma igen. Och vet ni...jag tror det håller. Om nån nu fattar vad jag pratar om. (ja, jag vet, jag kan vara kryptisk ibland. Bara för att jag inte vet hur jag ska lägga orden)
Tack Susanne! Min rara, söta och trevliga slavdrivare till chef.....(obs! sagt med kärlek)
Nästa vecka (jag har börjat räkna helg redan, eftersom jag är ledig imorron)är det sportlov. Josse-bus är i Småland tills på tisdagkväll och det är tomt redan! De andra barnen lär väl ränna runt som vanligt. Jag får lite sovmorgonar (heter det så..??Sovmornar....??)Och det är ju inte fel :)
Imorron har vi kalas! GRATTIS älskling! Det är ingen dålig ålder...54 år. Puss lilla gubben.
/
Gunilla
3 kommentarer:
Vad härligt med sportlov och sovmornar!
Vad underbart att få kort, det är alltid så kul när det dimper ner annat än räkningar i lådan.
Åh den som ändå hade pyssliga vänner... jag får aldrig nåt scrappat =( *avundsjuk*
Så fint kort du fick! I min brevlåda var det tomt på kort, men jag fick 2 buketter på Alla hjärtans dag. Det var inte dåligt, en bukett rosor av Daniel och tulpaner av mamma. Kunde nästan tro att det var min födelsedag...
Skicka en kommentar